Inka flyttade in hos mig och Elliot hösten år 2000. Efter det att lilla Leia hade gått bort saknade Elliot henne väldigt mycket. Han letade frenetiskt i lägenheten efter henne och när han inte hittade henne där gick han ut på blakongen och satt där i timtal och ropade efter henne. Jag tror han hade mycket svårare än mig att släppa att hon inte fanns hos oss längre. Så jag bestämde mig för att jag ville hitta en ny liten vän till honom, så att han inte skulle känna sig så ensam längre. Så jag ringde hans uppfödare som berättade för mig om Maud Olsen som har S*Frostnattens som hade en lite äldre kattunge till salu då. Så jag åkte dit för att hälsa på lilla Hjulia, men när jag kom upp för trappen till övervåningen hos Maud kom en liten svart pälsboll uttumlandes från ett annat rum och jag blev kär! Jag visste ingenting om henne då, visste inte ens att hon var en hon, bara att det måste bli den lilla katten som skulle flytta hem till mig. Den svarta pälsbollen var Inka. Tyvärr var Inka redan bokad av en annan familj då, så jag åkte hem alldeles förkrossad och slutade att leta efter en ny katt. Kunde jag inte få henne så var det inte rättvist att leta efter en annan katt, inte innan hon i allafall hade bleknat lite från minnet. Men så nån månad senare ringde Elliots uppfödare mig från en utställning där hon hade pratat med Maud som hade lilla Inka med sig, och Inka var nu till salu igen! Så jag sa åt henne att gå och säga till Maud att Inka inte alls var till salu, hon var ju min katt! Så på kvällen pratade jag med Maud och bestämde dag då jag kunde hämta hem henne, och ungefär en vecka senare åkte jag till Frostnattens igen, men den här gången fick jag ta med mig Inka hem. Hon är min stora kärlek vid första ögonkastet! Inka är väldigt selektiv med vilka människor hon tycker om. Hon är helt och hållet 'min' katt (snarare är det väl så att jag är hennes människa, men hursomhelst). När det bara är jag och katterna hemma är hon den roligaste, busigaste och keligaste katt man kan tänka sig, men när det är andra människor här är hon rätt tillbakadragen (men nyfiken!) och trivs bäst uppe på en hylla uppe vid taket där hon kan se allt som händer, men där ingen kommer åt henne. Hon och Elliot älskade verkligen varandra och hon saknade honom mycket när han somnade in, men har sedan dess blivit en väldigt överbeskyddande storasyster till Luthien och numer även till lilla Ronja. Hon ser noggrant till att alla katternas pälsar är fina och rena och hon har tagit över Elliots roll som ordningsman i huset.