Harley föddes tillsammans med sex syskon här hemma efter mamma Vànas tripp till vackre Europas Undulat Draeber i Danmark. Jag hade planer på att behålla en hona ur kullen, helst en silver och gärna en ren 09'a eller helst utan vitt. & till och med två silverhonor utan vitt föddes i kullen, men ändå var det harley jag rätt snabbt ändå bestämde mig för att hon, om någon, skulle stanna. Men jag velade ett bra tag faktiskt om hon skulle få stanna eller inte - hon har helt fel färg för mig & det kändes inte som att vi fick någon riktigt kontakt, så när hon var runt 8-9 veckor hade jag nästan bestämt att ingen av de underbara sju skulle stanna kvar. Men då var det nästan som att hon kände det på sig och helt plötsligt blev hon såååå mattekär att hon inte visste vart hon skulle ta vägen. & hur säljer man en liten prinsessa som skriker av glädje när man kommer hem från jobbet och som bara ska pussas och busa och gulla hela tiden.. det gör man inte! & för att gå in på den fåfänga sidan tycker jag att hon är väldigt vacker också. :D Idag ångrar jag inte en sekund att jag sparade henne hemma. Mamma Vàna kanske inte håller med, men för mig är hon nog det underbaraste man kan tänka sig på fyra tassar! Hon är extremt mattekär och ska gärna vara runt eller på mig jämt, eller med Ronja som helt tagit över mammarollen för henne. Hon kräver gos och är nästan beroende av laserpekaren - den är bara den absolut roligaste leksak som finns! Hon är en stor dam med fina proportioner och härlig pälskvalitet! Det ska bli jättespännande att se vad hon kan ge vidare till sina kattungar lite senare i år! =)